Det slog mig nu att, karlar ni vet, dom lever sitt vilda liv för att dom tror dom är oövervinnelig.

Det en pojke och flicka har gemensamt i väldigt unga dar, det är att dessa är odödliga, allt bus sker utan eftertanke.

När pojken och flickan växer upp så är dessa oövervinneliga båda två, dom kan göra vad dom vill, inget kan hända dem.

Skillnaden mellan mannen och kvinnan nu: mannen lever fortfarande som en tonåring och tror att dom är odödliga, medans kvinnan växte upp och insåg att dom kan skada sig och till och med dö!

Den dagen när en man inser att han är dödlig är när han får allergiska reaktioner eller får ett krossat hjärta.. Eller, när något händer hans barn. Inte att han krockar, hamnar på sjukhus eller ramlar ner för ett stup.

Kvinnor kan trilla av en häst och inse att försiktighetsåtgärder krävs, att man inte ska köra för fort i en kurva eller åka offpist i 45° lutning när dom passerat 20. För att: det gör ont, vi kan hamna på sjukhus, för att vi läker oerhört sakta mot för när vi var under 13år och värst av allt(!)- vi kan få ärr och ommöblerade ansikten/kroppsdelar.

Karlar ser oftast ärren som ett vilt leverne och de är ballt. Men även dessa livsfenomen växer till slut upp, ärren är mest bara ivägen och skrämmer de flesta yngre barn och kanske även en och annan granne som tror att man är en bråkstake.

Min man växte upp för någon minut sedan. Jag pratade med honom om ett allergitest, -kommer vi skaffa hund älskling? Vad känns det som? Frågar jag honom.
-jag vet inte?!, förr så var jag ju oövervinnerlig, nu är jag ju inte det tydligen:/. Snopen kille sitt bredvid mig och har precis insett att, ja, jag är inte odödlig längre.